Lördag 28 apr.

Ständig oro för Britt.Jag har lång tid vägrat inse vad som faktiskt kan hända med henne.
Många kvällar har jag upplevt hopplöshet då hon p.g.a. medicin varit omtöcknad, virrig och
svårnåelig.Hon har ökat mycket i vikt p.g.a. vätskan i kroppen, ser då jag tömmer vätskepåsarna
att utflödet minskar. Allt beror på hjärtsvikten som ökat.Hon har svårigheter med att ta sej upp ur
fåtöljen,får hjälpa henne.Har svårt att gå med rollatorn då hon har dåligt med balansen och väldig
kraftlös.Får till och från mata henne då hennes familjära tremorskakningar är som värst.
Mitt ansvar för hennes mediciner och intag av dem är ett måste.
I allt det tunga är jag lycklig över våra barns hjälp och omsorg, och för närvarande är Britt aldrig
lämnad ensam. AHS går här varje dag med olika insatser och ger oss en viss trygghet. Larmet som
hon har , har inte behövt användas.
Hoppas nu att natten ska vara lugn, många nätter har varit mycket oroliga med inhalationer och
annat.

Lördag 21 apr.

Hade en underbart härlig stund med kören i går. Sådana stunder finns bara musik,sång och glädje, privatlivet om än tungt ibland blir gömt undan. Britts läkare har också uppmanat mej att fortsätta med mina sång-och musikengagemang som motpol till det känsliga engagemanget för Britt.
Får också mycken styrka av våra barn som ger oss så mycket av sin tid och kärlek.
Britt är trots sin jobbiga situation otroligt stark vilket är glädjande. Hur roligt kan det vara att tvingas ha kateter resten av livet, att ha kol och ha benen uppsvällda av vätska liksom kroppen i övrigt? Men hon bär allt med gott mod och ser framåt med tillförsikt.

Söndag 8 april

Påskdagen och min födelsedag.Jag har helt ignorerat detta med att bli ett år äldre.Försöker däremot inbilla mej själv att jag bara är en pigg pensionär på 50++!! Ändå blev det många besökande med blommor o presenter, telef.gratulationer och facebookdito. Det är med ödmjukhet jag noterar att så
många bryr sej om min enkla person, och med tacksamhet att jag äger så stor vänskap!