Länge sedan nu. Har varit oroligt med Britt mer än vanligt. Hon har haft svårt med kisseriet och det har varit mycket oroande. Problemet då hon var nära att lämna oss och läkarna ringde efter mej mitt i natten och hade dömt ut hennes mojligheter var just detta att hjärtat hennes var för svagt att få njurarna att pressa ut vätskan. Så oron har varit stor! Men som ett nytt under har hon fått tillbaka funktionen igen!
I övrigt har dagarna förflutit enligt tvingande rutiner, men också med inslag av besök av barn o barnbarn samt goda vänner, och i tisdags var vi och klippte oss. Britt fungerar nu som tidigare men har perioder då hon inte orkar, behöver lägga sej och vila.
Jag kunde ändå starta upp körövningarna igen i fredags.Det var mycket trevligt och jag kunde för en stund slappna och hänge mej åt annat. Två besök varje vecka på Hudkliniken för fotbehandling som vanligt. Hoppas att det lyckas för "Backsvalorna" att hitta ny ledare då jag inte har tid med dom.
Vill nu att vi får tillbaka solen,det gråa täcket vi haft så länge är så tråkigt.
1 kommentar:
Ja, pappa, vi får ta en dag i taget.. och vara tacksamma för de vi får. Jag förstår din oro, men du gör det så fantastiskt varje dag som orkar sjunga för mamma mitt i natten, hjälpa henne varje morgon, och sedan genom dagen vara hennes stöd och livlina.
För varje dag blir det ljusare ute nu, våren kommer om än sakta, och vi ska se att det gråa snart försvinner.
Varm kram till er båda... och tack för fikat igår!
Skicka en kommentar