Var och spelade i tisdags på Tomtebo. Min omtyckte måg Sven-Erik var dock inte där. Han har alla tidigare gånger varit med och har alltid några korta ögonblick visat mej ett igenkännande. Jag har alltid pratat med honom innan spelningen men då har han inte känt igen mej, men svarat mej som till en okänd person. Men så mitt i mitt spelande kan han ha tittat på mej med tindrande ögon och en nick med huvudet. Små korta ögonblick av igenkännande. Och alla gånger efter spelningen stannade han kvar och hjälpte mej med att bära alla spelgrejer ut till hissen. Men varför vet jag inte,för i övrigt visade han då inget igenkännande trots att jag hela tiden pratade och berömde honom.
Jag tänkte på honom hela tiden, saknade honom så spelningen blev på slentrian, och det var med tungt hjärta jag åkte därifrån.Vi har ju alltid haft ett mycket gott förhållande och har många gemensamma vackra minnen.
Jag kunde inte ta kontakt med honom beroende på saker jag inte vill skriva ner.
1 kommentar:
Ja det är tungt ...tungt med den sjukdomen som drabbar våra kära.
jag önskar att jag varit nära honom...säkert kom det korta ögonblick när han kände igen och minns dig...vad vet vi...jag väljer att tro att han ibland här och nu gör det. Jag hade ett sådant ögonblick med honom när jag är helt säker på att han var med mig..här och nu.
Roligt att du kan åka runt och sprida glädje...synd att han inte var med i tisdags.
Jag vet hur han uppskattat dig
Skicka en kommentar