Märkligt hur starka upplevelser sätter spår som sedan kan reprisera sej om och om igen. Från den natten jag blev efterringd från lasarettet då det var kritiskt för Britt, har jag vid sänggåendet betraktat telefonen med misstänksamhet och bävan för att den ska ringa under natten. En natt rusade jag upp då jag inbillat mej att den ringde, tack och lov var det inte så!
Började dagen med havregrynsgröt och kaffe och naturligtvis en påringning till Britt för att kolla läget. Lugnande besked.Hon beställer honungsmelon och en nytvättad dräkt.Åker sedan upp till henne med det beställda sedan jag varit till COOP och handlat. Hon skryter att hon ätit bra, men det tar jag med en nypa salt. Hon är piggare än i går, information och visuellt intryck pekar på fortsatt positiv förbättring.
Jag åker hem ett tag för att sedan återkomma vid 17-tiden. En sköterska har sagt till Britt att hon vill ha ett samtal med mej. Detta blir av lite senare. Sköterskan vill ha information om huruvida jag kan sköta Britt hemma.Berättar för henne att jag sköter hennes medicinering, kan ge henne nödiga sprutor samt i övrigt sköta de vardagliga göromålen. Hon blir nöjd och talar om att tanken är att Britt snart får åka hem! Kanske om en vecka då man utprovat tabletter i stället för intravenöst.
Britt och jag känner oss lyckliga då vi hör detta, att allt äntligen ljusnar och får ett lyckligt slut.
Bäddar om hennes säng innan jag går. Hon ringer sedan för att säja godnatt.Har då sovit en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar